Ja det blev inte så jätte mycket firande men som i unga år när jag var på granskär och såg solen gå ner över norrlandet i Gävle Så såg jag idag solen gå ner över Toronto. Från världens högsta utkikspunkt skapad av människan, CN-Tower.

Har fördrivit tiden med att vandra runt i Toronto idag igen. Kollade på fotbollen och åt på en ‘food court’ precis utanför Hockey Hall of Fame och insåg inte att klockan blev så mycket att det hade stängt när fotbollen var över. Så det blev inge hall of Fame idag. Hoppas det kan bli en annan gång.

Fotbollen gick ju bra. Jag höll på Turkiet så blev först ganska besviken i slutminuterna men sen nästan lika glad som Kroatiens tränare, i slutsekunderna. Skönt. Jag håller på turkiet för att våra pizzaguy ”Fat Tony” i Whistler höll på dom. Han gav oss lite rabbater och så på slutet. Samt tre för två deal en morgon vid 3-tiden.

CN-Tower var coolt. På första observationsplanet hade de även en bit glas golv. Jag tordde inte de skulle va nå problem för mig att gå på de. Jag har aldrig varit höjdrädd. Men när jag kom dit så gick det inte det närmaste jag kom var att sätta ena foten på det och vikten på den foten. Men då sprakade det lite i glaset eller fogen eller nått så det blev för obehaglig att göra något mer. Jag vet u att det skulle hålla om jag stog och hoppade där men det gick inte. Det ver en av de första mentala spärrar jag stött på där jag vet att jag inte kommer skada mig men ändå inte kan göra det. Konstigt! Jag fick iaf en bild (med min nya kamera) när jag står med ena foten på glasgolvet. Ni får se sen.

När solen hade gått ner tog jag mig ner till gatan igen och gick en mindre om väg hem längs Young st. Det var mycket folk ute ikväll och lite olika spontana street performers visade vad de kunde. När jag närmade mig Hostelet blev det lite obehagligare. Mörka gator och lite skumt folk. Men jag är nog ganska paranoid nu när jag är i storstan’.

Det blev en skön dag till slut med lite nya äventyr i minesbanken.

Imorgon blir det tidig morgon och First Aid Course
PEACE.