Kl. är mycket men jag vill inte gå och lägga mig. Istället sitter jag och kollar på kanadensisk dam hockey. Jo, det är sant. Kan inte säga att det är så där jätte bra egentligen. Så varför… kommer till det snart.
I NHL (för er som inte följer sport) så är slutspelet igång. Det är kvartsfinaler och riktigt bra underhållning. Jäkligt kul att följa. Svenskarna i Detroit är riktigt heta, hela laget spelar riktigt bra. Jag tror dom vinner Sir Stanley’s Cup i år. Idag slog dom ut Avalanche med Foppa (han spelade dock inte idag) 4-0 i matcher. Hoppas att Montreal klarar sig vidare, dom möter Philadelphia (buu). Hoppas oxå att New York kan ta sig vidare. Dom vann sin match mot Pittsburgh idag så nu står det 3-1 i matcher fördel Pitsburgh. Jag tror att det ända frliga motsåndet för Detroit kan vara Pitsburgh så där för vill jag att dom åker ut. Fjärde matchserien är San Jose - Dallas. Heja Dallas och det ser lovande ut. Heja Dallas för Lundqvist spelar där. Inte målvakten, han spelar i New York, men brosan Joel spelar i STARS… Dallas. Jag hejar mest på Montreal.
Oj vilket sidspår det blev, troligtvis ganska ointresant oxå.
Dam hockey var det ja. National league gold medal game. Varför ser jag på det när det är så mycket sämre kvalitet och inge tacklingar. Jo jag blir så sugen att spela när jag ser det här spelet. Det är inte lika imponerande och snabbt viket gör det lättare och känna igen sig lite. Jag blir så sugen att snöra på mig grillerna och springa ut på isen och “kötta” lite. Måste nog tillbaka till Åre och köra lite korpen tror jag. Förra året när jag, som lagkapten, gick fram för att ta emot buklan på prisutdelningen i Holiday Club (Det var där JOSS-awards var oxå, typ) var stort för mig. Jag vet inte hur ni andra i laget känner men det var skönt att få ut något för allt slit.
Jag saknar tävlings momentet. Att kämpa för något och försöka göra sitt bästa och få ett resultat svart på vitt. Att göra ett mistag och bli förbannad. Att göra något helt rätt och känna “fan va bra”. Jag har varit så sugen att köra bana i backen här under vintern men det har aldrig blivit av. Jag saknar att tävla, vinna, förlora och att få ett resultat. Visst kan jag träna och kämpa och bli en bättre skidåkare här men jag får inget resultat som säger om jag vann eller inte. Jag saknar fighting spirit, att bli förbannad på motsåndare, saknar gruffet i hockeyn.
När jag tänker lite på det så är det lite av resultat anledningen jag gillar att köra park. Jag bestämmer ett trick sen försöker jag, vissa gånger mer, vissa gånger mindre men jag får alltid ett resultat. Och jag blir glad eller förbannad beroende på om jag “vinner” eller “förlorar”. Det finns till och med folk man kan bli förbannad på och skrika åt. Som för någon dag sedan när en snowboard åkare försökte hinna före mig på ett rail som jag var på väg mot. Jag vek inte av och hoppade upp på railet en meter innan honom. Sen skrek jag lite på honom och frågade va fan han höll på med och sa åt honom att öppna ögonen och se sig om innan han kör. (om ni vill ha det på Engelska skicka ett mail.) Nää, jag skanar resultat sporterna i mitt liv. Ett tag räckte det med pool för att känna tävlingsmomentet.
Om jag kommer till Åre nästa år ska vi ta hem en ny bukla då Hälla?
